Läser en väldigt bra ledare i Piteåtidningen som min grannes dotter har skrivit. Ni hittar den här. Handlar sammanfattningsvis om feminism och jämställdhet, eller uttryckt som en och samma sak; feminism = jämställdhet. En jämförelse Indien och Sverige emellan.
Och sedan läser jag ett härligt, kort och gott inlägg på min bekantas blogg om just feminism.
Vad handlar feminism om egentligen? Är det lika med jämställdhet? Vad vill man uppnå med just det?
Det de flesta vet är att feminism är både ett positivt som ett negativt laddat ord. De flesta vet, om man läst i NE att ordet uppkom i den franska kvinnosakskampen i slutet på 1800-talet. Det handlade om likställdhet med mannen, främst inom den ekonomiska aspekten. Det här vet man om man är påläst.
Så då det gäller om det är lika med jämställdhet så är svaret "ja", åtminstone i grundbetydelsen. Och från början ville man uppnå just det: en jämställdhet mellan män och kvinnor. Lika lön för lika arbete, typ.
Hur är det idag? Vad står feminismen för idag? Och hur väljer man som kvinnan att kalla sig feminism och på vilket sätt?
Samma gäller ju för feminismen idag. Tanken är att det ska vara en jämställdhet mellan könen, lika lön för lika arbete. Men också då det kommer till den grå vardagen, dela på sysslorna i hushållet. Och i mitt tycke kan jag väl säga att idag är ordet feminism mer negativt laddat än någonsin. Kan hända att det är på grund av att ordet används titt som tätt i både det ena och det andra sammanhanget. Kanske ibland lite för lättvindigt också.
Det finns några olika typer av feminister idag: de som kämpar politiskt för att faktiskt få till en likställdhet, ett jämställt samhälle. De som vägrar att raka sig, göra sig fina och se ut som om världen håller på att gå under. Tanken är att de ska kunna se ut hur som haver barnen kär,för de ska inte se ut som "männen vill". Och på detta sätt få till en jämställdhet. Ett uppror lika med bränna behåar och visa orakade armhålor och muttor. Sista gruppen är de som vill raka muttan, sminka sig, fixa med håret och klä sig i kläder som får vilken man som helst att stupa av hänförelse. Dessa kvinnor vågar vara kvinnlig utan att för den skull känna sig "nedtryckta" av samhällets normer, tycke och tänke. De vågar stå där stolt och stark, med smink och allt, utan att göra det för männen. Utan istället för att de vill, för att de kan och för att de tycker om det.
Jo, jag vet. Detta är en generalisering och inte alla är så här "extrema" och kallar sig feminister. Men i överlag är det ungefär så här det ser ut. Jag arbetar inte politiskt, men skulle gärna vilja se det lite mer jämställt. Typ mer män i vården, mer kvinnor i industrin. Och så lika lönt för lika arbete. Jag skulle även vilja se att inom vissa områden höjs lönen och inom vissa kan den sänkas... Men det vet jag inte om det har med feminism att göra. Vad gäller vardagen, så är det upp till var och en. Visst kan man väl inom familjen kommunicera och komma överens? Typ, byter du däck på bilen så kan jag diska? Dela på föräldraledigheten anser jag också ska vara upp till var och en och inte ett politiskt beslut. Det där måste föräldrarna få avgöra själva.
Och sen, vad gäller utseendet. Måste man tänka att man inte ska raka sig på diverse ställen, klä sig i hösäckskläder och sluta bry sig för att få till en jämställdhet? Och då inom familjen. För jag kan inte tänka mig att nån i omgivningen bryr sig? Nä. Upp till var och en som man vill raka muttan eller inte! Den biten har inget med jämställdhet att göra. Det har att göra med om man vill eller inte vill. Det har att göra med vad man som person tycker om.
På tal om inget... De skjuter salut för landets prinsessa som föddes imorse. Gulligt värre. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Har ingen eg. åsikt om monarki och kungahuset... Tror jag ska tänka efter lite och återkomma senare med ett inlägg om det.
Ta hand om er! Ta hand om dem ni älskar och var den ni är. Våga stå för den ni är, oavsett om ni rakar muttan eller inte ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar