Gick igenom mitt sommarschema igår natt, eller hur jag nu ska säga... lördagnatt. Upptäckte att jag har faktiskt ett riktigt bra schema! jobbar två nätter 26 och 27: maj, sedan ledig till 13:e juni (!!) vilket blir 16 dagar. Efter det jobbar jag rätt mycket och får semester 28:e juli och tillbaka på jobbet 4 veckor senare. MEN, eftersom jag är ledig nån dag före och några dagar efter semestern blev det 34 dagar ledigt! Yeeeey! Och jo, jag har rätt antal dagar ändå och får ut den lön jag ska ha. Underbart! Så här mycket ledig har jag nog aldrig varit på en sommar, ja förutom då jag var mammaledig förstås. Dessutom så är det bara 5 pass där tjohalia får vara extra hos sin pappa i sommar. Kan inte bli bättre! Gissa om jag är glad?
I övrigt jobbar jag nu... ska inatt göra pass 3 av 4. Det går bra, tack vara mitt goda humör! Men jag är sliten.. Mycket värk i kroppen, det bränner, sticker, sliter, molar och jag är fullkomligt färdig. Ärligt talat tror jag det beror lite på vädret. Mådde riktigt bra där kring påsk då det var många plusgrader, varmt och soligt. Nu när det är några enstaka plusgrader, gråväder med regnskurar, skriker kroppen på mig. Så jag längtar så mycket tills värmen kommer åter. Behöver det. Bäst hade varit med en utomlandsresa till en mycket varmare plats än det här. Min tankar och idéer om mer träning och mer motion, dem går liksom i stöpet. Jag fixar inte det samtidigt som jag jobbar. Det är antingen eller verkar det som och det gör mig heligt förbannad! Är så less på att välja aktiviteter och utesluta vissa för att klara dagen, eller natten nu då. I fredags var det grillfest hos chefen och den uteslöt jag för att palla jobba dessa 4 nätter. Tror inte det är så många som förstår var jag går miste om, bara för att klara vardagen med allt vad det innebär. Jag far inte ens å hälsar på nån kvällen innan jag jobbar för det tar för mycket av energi och ork. Att folk kommer hit däremot går bra. Ja, vilket gissel det är.
Men nu ska jag sluta klaga för jag har det riktigt bra. En härlig familj, ett hem, underbara vänner och en jycke som tar mig ut på mina promenader. Det finns de som inte har nåt av det här. Jag är lyckligt lottad! Tanken på vad jag har gör att jag orkar och gör mitt bästa ändå.
Ha det gött till nästa gång jag skriver!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar