Här blandas det en del

Idag fick jag verkligen jobba för lönen så att säga. Tror det känns mer än vad det eg. är då kroppen säger ifrån. Tänk er att ha värsta influensan. Och så plockar du bort febern och förkylningssymtom (typ täppt näsa, ont i halsen, hosta). Vad har du kvar? Förmodligen en värkande och ömmande kropp där till och med huden känns öm. Så har jag det för tillfället och värre blir det allt eftersom. Har nu haft det dåligt i kroppen i drygt två veckor, non-stop. Kan med handen på hjärtat säga att jag är gode less!

Nåja. Strunt samma. Efter jobbet idag fixade jag med hjälp av en nära vän doppresenten till min ursöta brorsdotter. Känns riktigt bra att för en gångs skull vara i god tid! Är riktigt nöjd över presenten och hoppas att Hilma ska känna likadant, om än det kanske blir om ett par år eller så ;-)
Bild kommer sen, efter dopet så klart. Och säkerligen en massa andra bilder också (jo, dopet är på söndag).

Så är det snart Halloween också. På tal om annat mitt i allt så här. Ska man nu följa traditionen helt, så är det ju på torsdag, den 31:s oktober. De flesta kommer dock att göra det till helgen, förmodligen lördag. Även det helt fel dag. Ska vi göra det på "svenskt" vis, är det på fredag (oavsett datum), d.v.s aftonen före alla helgons dag. Jag hoppas verkligen att fler försöker lära sig det här och att vi snart får ett fast datum. Tycker det är otroligt jobbigt att folk håller på under en hel vecka. Många redan i helgen som var och så en del som springer ut under veckan. Och så till helgen igen då. *suck*.
Nä. Nu tänker jag sluta svamla runt på bloggen och fortsätta mitt lugna tempo i soffan. Kanske försöka mota bort huvudvärken som är på intågande.

Lev och må, ta hand om varandra!
Tjingeling

Torka mina tårar

Hon sitter ensam där i huset. Enda som hörs är det svaga ljudet nerifrån källaren som påminner henne om att möjligen behöva tvätta lite. Efter en vecka med alla barnen har klädhögen växt sig enorm och inte blir den ren och viks av hustomtarna. Nä. För hustomten det är hon det.
Kvinnan i soffan ser ut som alla andra. Så där vanlig och nästan lite smått risig på morgonen. Håret står åt alla håll, ögonen är lite svarta undertill eftersom mascaran inte tvättades bort innan sängen kallade. Fötterna på vardagsrumsbordet, koppen som står bredvid är fylld med svalnat kaffe. Hon tänker att det vore gott med hett, nykokt kaffe. Får blir senare. Bakom ryggen i soffan har kvinnan med det rufsiga håret stoppat kuddar för att göra det mer bekvämt och på tv:n är det morgonnyheterna. Givetvis på låg volym för att inte störa den sovande mannen i huset. Så är det rätt ofta, precis just så här. Det är skönt att sitta för sig själv, låta tankarna flyga omkring lite vind för våg. Nästan som ett löv som faller på hösten. Egentligen inte tänka på nåt alls, men ändå tänka på allt. Ibland känns det som ett måste för denna kvinna med det rufsiga håret, för att få det rätt, en balans i vardagen. Samtidigt njuter hon av varenda vaken sekund hon sitter själv. Så där i soffan. Inga bekymmer, ingen oro, inga tankar. Bara lugn och ro.

Hon ser ut som vem som helst. Inga speciella kläder, men hon tycker om det som är mjukt och skönt. Annars skaver det och gör ont efter ett par timmar. Håret är färgat i en röd ton. Hon vet att hon passar bra i det och att håret hennes är i bra kvalité. Dock inget hon lägger ner så mycket pengar på, eller tid. Det här med att göra frisyrer och styla tär på kroppen, orken och armarna känns fort som gelé. Men borsta det, är en självklarhet! Kanske sätta upp det i svans, eller en slarvig tofs. Men mer tid än så är onödigt. Samma lika gäller den mycket sparsamma make-upen. Om man nu kan kalla det för make-up. Hon tycker det är helt ok att endast sätta lite mascara på ögonfransarna. Numera bara på de övre. Och så färga på ögonbrynen. Ett par någorlunda fina ögonbryn och ett fräscht hår, det vill säga ett nyfärgat hår, är den lyx hon unnar sig. Allt gjort hemmavid. Men hon ser ut som alla andra och smälter in i folkmängden där på gatan, mitt i stan.

Där hon sitter ensam i soffan med sitt rufsiga hår kommer hon att tänka lite på sin barndom. För en stund sedan satt hon inloggad på facebook och ett vänförslag kom upp. Det är en flicka, eller nu en kvinna, som hon gick småskolan med. Inte i samma klass, men i samma skola. Den var så liten att det kändes nästan som att alla gick i samma klass. Nästan lite så där gammeldags, lite "förr i tiden" känsla. Under de första åren var det bra, roligt och hon hade många kompisar att springa omkring med. Så hände något och det går inte riktigt att sätta fingret på vad det var. Så en dag fann hon sig själv där. Ensam, sittandes i snöhögen medan resten av skolan lekte och hade roligt i den enormt stora snöbacken. Tårarna trillar sakta ner på kinderna då hon ser på sina kamrater. Dem som en gång var hennes vänner, som lekte och ville ha hon med. Ingen ser. Ingen torkar mina tårar.

                                                     **********************

Del 1 är slut och nästa del kommer senare, kanske en annan dag...

Tack för idag och slut för idag!

Fläkat ut mig i soffan. En film från förr på tv och lappen i knät. Trött och sliten, men på ett bra vis. Ni vet så där då man känner sig nöjd ändå. Hela dagen har vart kantad med kära besök från familj och vänner som ätit av min överdimensionerade smörgåstårta. Det har druckits kaffe, surrats och skrattats i mängder. Så med andra ord, en bra dag! Dock saknar jag ju en del... Men det kommer fler dagar och fram till dess finns ni i mina tankar.

På tal om annat. Visste ni om att hjärnan inte fungerar riktigt som sig bör då man sovit lite? Haha.. Jajamen. Klev upp vid 8 torsdag morgon. Försökte sova på e.m/kvällen inför nattjobb och det fungerade inte så bra. Jobbade natt, 10 timmar, hem och somnade vid 8. Ungefär 5 timmar blev det innan det var dax att hämta hem tjohalia, storhandla, fixa middag och skjutsa tjohalia till kalas. Sedan hämta hon... Mycket köra med en hjärna som inte sovit speciellt mycket senaste ett och ett halvt dygnet. Eller jo, hjärnan den sov nu, men jag var vaken.. Sen så gick jag å la mig vid 22-23. Räknade ut lite snabbt att jag endast sovit ca 6 timmar på 39 timmar. Tjolahopp! Resultatet: kommer ej ihåg vad som sas igår, hur jag tog mig från punkt A till punkt B och nästan 10 timmar rätt djup sömn natten till idag. Så kan det gå. Ändå har jag vart så trött idag att jag är förvånad över att jag fortfarande är vaken. Snart ändring på den biten då sängen ropar lite försiktigt inifrån sovrummet.

Imorgon är det vilodag för min del då kroppen skriker ljudlöst. Har så ont i händerna att jag stundvis inte kunnat hålla i besticken och det här att skriva är mindre skönt. Vid ett tillfälle bad jag Niclas skära i smörgåstårtan för jag klarade inte av att hålla i kniven. Kul jul! Eller hur man nu brukar uttrycka det... Jaja. Vet ju att det blir bättre sen i vinter då det blir mer "stabilt" i vädret och inte lika fuktigt. Bara fram till efter nyår då med andra ord.
Nä. Nu blir det dricka nåt kallt, borsta gaddarna och hasa sig till sängen.

Tjingeling!

En dag kvar till helg!

Blev lite ändringar i schemat så istället för att jobba dag idag, blir det natt inatt ;-) Gick och la mig som vanligt igår för tänkte att om jag stiger upp tidigt kan jag lägga mig och sova ett par timmar sen i e.m/kväll innan jobbet. Och det gick bra. Eller så inte.. Larmet satte igång 06 och av nån förunderlig anledning tog jag mig inte upp förrän 07.45.
Tittade ut genom fönstret och såg att det vita som föll igår, som även behagade försvinna igår, det ligger på backen idag. Jag har då sommarsulorna kvar på bilen. Dem är inte bra och har säkerligen sjungit på sista versen för länge sen. Skrev ut min förtvivlan på facebook och brorsan bönhörde mig. Så efter att han lämnat sin söta dotter till hennes mamma, kommer han hit och svänger om sulorna åt mig. Tack!! Vad skulle jag göra utan mina underbara syskon?
Ska passa på att göra lite nytta idag då jycken ändå är hos kompisar (tack Jennie och Nils!) och eftersom jag sover imorgon innan hämtning av tjohalia. Känner att jag nog inte kommer orka göra alltför mycket imorgon efter nattjobbet. Dessutom kommer pojkarna hem och så Niclas! Det blir fullt hus och jag vill bara njuta av att ha alla hemma igen.

Inget speciellt skrivet idag och så får det vara emellanåt. Hjärnan är typ mossig och tankarna har stannat upp för tillfället.
En bra dag önskar jag er alla! Nu ska jag äta frukost, vakna till liv och göra nåt av den här dagen.

Tjingeling!

Hellre fly än illa fäkta

Varför är det så att vi ofta drivs av något inre som gör att vi i stort sett ska slåss hela tiden? Vi slåss för dem bra jobben, vi slåss i relationen, vi slåss för våra barn, vi slåss mot myndigheter, vi slåss för att få vår vilja igenom. Vi slår oss genom livet för att få ut det bästa av livet. Eller hur det nu var.
Ser man inte till att armbåga sig fram för att få det man vill ha kallas man för "rädd", "konflikträdd", "feg". Om man däremot ställer sig på sina två fötter, söker det där jobbet man så gärna vill ha, framställer sig i bästa dager, kämpar och står i, då får man. Ja, precis. Jobbet. Eller då man på en gång tar tag i  den där konflikten/orättvisan och "slutar svamla". Man kanske för sig i sociala sammanhang med en självsäkerhet som inte går att mäta. Den där som står i centrum och folk ser upp till. Då kallas man istället för "duktig", "framgångsrik", "viljestark", "självsäker", "respektingivande".
Så en dag föds den där personen som är så, men inte gör något väsen av sig. Eller en annan som föds med dem så kallade bra kvalifikationerna. Och en tredje som lär sig via livets hårda skola. Den fjärde som även den lär sig, men ack så fel det blev.

Var står jag? Var är jag idag? Har aldrig tyckt om bråk, diskussioner eller hårda ord. Aldrig tyckt om elakheter och jag är typiskt den som tar det säkra före det osäkra. Tills jag vänder och gör en 180 grader för att hellre plocka upp mitt svärd och slå mig fram. Sällan går jag in i en match där osäkerheten är min fiende och fötterna byter plats med huvudet. Eller så är det precis det jag gör.

Frågorna haglar, tankarna snurrar, funderingarna byter av varandra och till slut har balansen rubbats till den milda grad att världen runt omkring snurrar som en okontrollerad karusell. Armbågarna vässas, besluten tas, fighten är på G och det som kvarstår är utgången. Två vinnare, två förlorare, en av varje eller ständig nolla hur man än vrider på det.
Ibland är det bättre fly än illa fäkta, även om det ibland innebär att man får göra om och göra rätt.

En fredag är här

Då var det fredag igen och idag kommer barnen, men inte min lilla flicka. Hon ska istället spendera helgen med sin pappa och några till i en stuga där dom ska fiska och må skönt. Det är hon värd! Så jag får pussas och kramas med henne på söndag. 

Veckan har varit tung. Har jobbat fredag, lördag söndag, måndag natt, onsdag, torsdag och fredag. En lång vecka. Nu är jag då ledig i tre dagar och tänker verkligen försöka vila upp mig. Startar med att Niclas gör middan :-) 

Har många funderingar för tillfället och inget som ger någon ro i själen. Tror det kan vara dax att ta tag i saker och ting, reda ut och få en balans. Vet att sådant här gör att jag blir lite sämre i kroppen och fibron vill gärna skrika lite extra. Så för min egen skull och ja, för andra i min omgivning också för den delen, är det bäst att jag reder ut mina tankar och betar av allteftersom.
Läste något bra idag på en blogg och det fick mig att tänka efter lite extra. Top 5 på vad döende människor ångrar... Inte så trevligt på så vis, men tänkvärt för oss som förhoppningsvis har några år, ett liv kvar att leva.

Hjärnan fungerar mindre bra just nu, så därför ska jag sluta skriva för idag. Knappt att jag fattar själv vad jag tänker och ännu värre är det att få ner det i printad text.

Ta vara på dagen
Tjingeling