Så. Vad kommer 2017 bjuda på?

1 år och 8 månader sedan jag sist skrev här på bloggen. Har många gånger tänkt att låta bli att någonsin skriva mer och radera allt. Samtidigt finns det emellanåt ett sug att kanske återuppta skrivandet, mest för att rensa lite tankar. Om än jag nu aldrig skulle dela med mig av det allra innersta offentligt.
Idag är det den 28/12 och bara några dagar kvar på år 2016. Längtar till en ny början, till ett nytt år och nya möjligheter. Har så gott som plockat bort julen, bara textilerna kvar.
Snart är även tredje terminen på utbildningen klar. Fast troligtvis kommer jag få kompletteringar på den här kursen. Denna termin har gått trögt och jag känner alltför ofta att jag kanske tog mig vatten över huvudet ändå. Samtidigt finns en vägran, en total envishet som inte låter mig släppa efter och kasta bort dessa månader. En vilja att klara av, att prestera, att gå framåt för min egen skull är starka känslor som präglar mitt inre. Frågan är om jag det räcker?
Sedan sist jag skrev har mycket präglat livet. Utredningen för min älskade dotter gjordes klar förra året. Som väntat har hon ingen diagnos. Bamse blir 2 år på söndag och jag är troligen utmattad och på gränsen att falla över stupet. Tecknen är många, synliga och märkbara. Kolla upp det? Få hjälp? Göra nåt åt det? Jo då. När min hjärna kanske äntligen kopplar och orken att ta tag i allt plötsligt infinner sig.
Utan diagnos så har jag nog utvecklat rosacea. Kliar, svider, rodnad och utslag. Inte det minsta roligt med tanke på att jag sällan eller aldrig upplevt några hudbesvär tidigare i livet. Har ständig huvudvärk, enorma spänningar och knutar i axlar och nacke. En rygg som är paj (har inte med utmattning att göra, utan med att träningen inte är i fokus. Sedan lång tid tillbaka), sömnbesvär som mynnar i att jag sover mest hela tiden, men är sällan utvilad. En hjärna som går på högvarv, men jag upplevs som lugnet själv. I jämförelse med förr i alla fall.
Känner stress över att inte vara en bra vän. Vill så mycket, men energin går på sparlågan och orken är begränsad. Känner en saknad över den jag var.
Mitt i allt så finns det många positiva saker: jag har hittills klarat av studierna alldeles utomordentligt bra. Jobbet går bra och jag har fått mycket positiv feedback. Min dotter mår bättre än på många år, om än det kommer många frågor och funderingar som hör livet till. Bamse ger glädje, motion och sällskap, Jag har träffat nya människor som har stegat rätt in i mitt liv och lämnat tydliga fotavtryck. Nya bekantskaper som jag hoppas kommer utvecklas till vänskap. Och min familj och mina vänner är en stor del i mitt liv och betyder oerhört mycket. Allt detta gör att jag ändå håller näsan ovanför vattenytan, klarar vardagen och blickar framåt istället för att snegla bakåt.

Så vad innehåller 2017 för mig? Inga nyårslöften för min del. Blir bara besviken på mig själv då jag inte klarar att hålla dem. Men jag hoppas att de nya bekantskaperna finns kvar och att vi kan träffas, umgås och lära känna varandra. Jag hoppas att min familj och mina vänner stannar kvar i mitt liv och att vi får mer tid med varandra. Jag hoppas att jag orkar ta tag i träningen, bli piggare och orka mer. Klara av studierna utan alltför mycket kompletteringar. Hitta på nåt roligt. Kanske utveckla träningen med Bamse? Allt detta utan att tänka "måste" och "ska". Utan press och stress. Ta dagen som den kommer, blicka framåt och njuta av det jag har.

Vad kommer ditt 2017 bjuda på?

Snart är det Maj!

Tiden går fort. Och det verkar, tyvärr, som att den går fortare ju äldre man blir... Vilket är underligt, jag är ju bara 25..? Fast på fredag, 1/5, blir Bamse 4 månader och på torsdag 17 veckor!? Jisses. Förra veckan vägde han 16,7 kg och jag ska väga honom imorgon igen. Tror däremot att det är dags att öka på fodermängden (ig.en). Han verkar inte bli mätt riktigt och spinkig är han. Men å andra sidan så säger dem ju att man bör hålla valpen slank under uppväxten, framförallt då det är en storvuxen en. Så, då gör jag det. Det svåra i kråksången är att det är så svårt att uppskatta vuxenvikten på honom då det är ett sådant glapp mellan samojed, schäfer och landseer. Från schäfer till landseer kan det skilja 30-40 kg. Nåja. Får vätl göra som experterna säger och känna på hullet istället, som för tillfället är minimalt...
I övrigt så växer han mentalt också. Han har nästintill slutat att tugga på oss människor och att tugga på annat än hans leksaker är i stort sett borta det med! Han har börjat tappa sina valptänder och pälsen... ja, det är en historia för sig själv. Haha! Stackarn ser ut som en skabbräv. Han är jätteduktig då jag klipper klorna på han, inte speciellt brydd om det. Jag har försökt göra som med Smoke, göra det till en mysstund med en godbit efteråt. Det verkar fungera rätt bra.
Det är dock mycket vi behöver träna mer på. Kontakten och inkallningen. Om än han har en klockren kontakt, så brister det en del då vi är ute. Finns ju sååå mycket spännande att lukta och smaka på. På tal om att smaka. Han ÄTER pinnar. Japp. Som tuggpinnar och det är inte lite... Fast jag bryter hans tuggande då jag ser att det går till överdrift så att det inte ska bli nån form av mani. Däremot är han lättlärd. Fattar snabbt, så inkallningen lär nog inte bli nå större bekymmer, bara vi är konsekventa och arbetar med det. Inomhus springer han runt benen hela tiden, så där behöver vi ingen inkallning. Utomhus fungerar det mestadels av gångerna och den mest svåra utmaningen för han är då han söker godis och vi ska bryta. Hur gör man det? Han älskar att använda nosen och söka, men vi måste ju liksom få han till att kunna bryta också... Vi började förra veckan med att visa han till hallen då vi äter vid matbordet. Det fattade han galant på tredje dagen och nu behöver man knappt säga till han.

Med mig är det bara bra! Har sökt in till yrkeslärare (vårdlärare) och väntar med spänning på om jag får undervisa i de ämnen jag validerat till. Har ingen aning om när man kan tänkas få veta och jag hoppas att jag skrivit tillräckligt... Det var ingen lek det där.
Värken i kroppen är minimal, men jag är trött nå så hemskt. Tror det är dax med lite kosttillskott och se om det blir bättre.
Försöker göra yogaövningar lite då och då. Fungerar väl så där med en liten Bamse. Haha! Han vill så gärna vara med och nära hela tiden. Blir många skratt kan jag lova!
Och så är det snart bara en månad kvar till vi far ner till Sölvesborg och Sweden Rock! Yeeey! Längtar massor! Enda som känns i hjärtat är att lämna Bamse hos hundvakt... huvva.. hur ska jag klara mig dryga veckan utan honom?

Nä. Nu ska jag ta å göra lite nytta. Strax kommer en vän som jag ska massera. Nej. Jag har inte tagit upp massagen, men då en vän har ont och behöver hjälp, ja då kan jag inte neka om jag själv orkar.

Tjingeling och ha det bäst!

Bamse, vårdlärare och en strulig kropp. Ja, lite av varje.

Det går verkligen framåt med vår lilla lurvtuss.... ja, han är ju inte så liten och risken att han blir riktigt stor, ja den är liksom överhängande. Eller risk och risk, det spelar ju faktiskt ingen roll vilken storlek han blir.
Han utvecklas hela tiden och det händer något nytt i stort sett varje dag! Bamse kan nästan kommandot "sök" och älskar det! Det bästa som finns, just nu, är att kasta ut godis/mat på backen och så får han använda nosen. Och det är så underbart att se hur han går serpentinen och letar upp det som är utkastat.
Jag har börjat koppelträna han också. Egentligen vill jag inte använda vare sig halsband eller koppel på han, men samtidigt är det nyttigt att han kan använda det också. Man vet ju aldrig hur det blir då hormonerna slår till och han får för sig att springa iväg... Vi bor ju så pass till att risk för överkörning är rätt stor. Sen tänker jag lite på alla som är hundrädda och det är ju skönt för dem att se ett koppel på en troligtvis väldigt stor hund. Lös får han vara där det är minimalt med trafik och andra människor. Tur att det finns gott om sådana ställen.
Koppelträningen går bra. Han tycker väl att det är si så där att inte kunna springa precis hur han vill. Men jag tycker, med tanke på att det är ytterst lite träning än så länge, att han gör det riktigt bra.


Bamse är fortfarande väldigt busig. Men det har lugnat sig lite för stunden och idag, då jag varit själv med honom, har jag ändå fått sova några timmar under dagen. Jobbar natt för tillfället, är inne på fjärde och sista natten (just nu). Fast han blivit något lugnare, så har han ju börjat hitta på lite ute istället... Vill inte alltid lyssna på inkallning, trots godis och lek.. Han vill gärna springa ut på gatan och över till grannen, eller bara rusa runt och äta allt som kommer in hans mun. Det här kan vara något frustrerande emellanåt, men det gäller ju att vara envis och konsekvent. Förhoppningsvis lossnar det så småningom och han förstår att lyssnar han, så blir det väldigt bra.


Hur det är med mig? Tja... Jag började träna i en träningsgrupp i januari, men på grund av diverse krämpor och sjukdomar, ja.. det har inte varit nåt alls på flera veckor. Och avslutningen är imorgon, som jag inte heller kan gå på. Känns bittert att inte ha varit med på något jag mår bra av. Men vad göra? Kroppen säger sitt och mitt huvud håller inte med. Annars mår jag riktigt bra. Det är länge sen jag hade fibrovärk, men har istället hunnit ha magsjuka för flera veckor sedan, och nyligen influensan. Har fortfarande hosta kvar från den, men är ändå rätt pigg. På hemmafronten står det still. Jag vill så gärna göra nåt med hemmet... typ renovera, göra om, måla möbler, köpa nytt. Ja, en massa idéer har jag. Tyvärr så är det nog inte det mest smarta att göra nåt då Bamse är så ung. Fast..övervåningen kan jag ju göra ;-)


Jo. Höll på att glömma! Jag håller på med ansökan till yrkeslärare. Nu tänker jag då göra slag i saken och bli vårdlärare. Dock är det tre år, på halvfart, så det är ju ett tag kvar. Ja, och så måste jag ju komma in också... Det är inte en liten ansökan man gör. Först validerar man på en speciell sida och där ska det skrivas en massa och även styrkas med inskickade bilagor (ska jag göra imorgon) och sen gör man även en ansökan som vanligt till antagningen. Det blev lite stressigt för jag missade att det här ska vara klart till den 15:e. Men jag tror det går bra ändå. Tidigare har det funnits platser kvar och man har kunnat göra en sen ansökan.


Ja det var nog allt för den här gången. Ha det bäst!
Tjingeling!

Han gör mig glad

Nu har vi snart haft vår lilla Bamse i fem veckor. På torsdag blir han 14 veckor och som han utvecklats under den här tiden! Numera väntar han på varsågod innan han äter och innan han går ut. En leversnitt får han varje gång han kommer in (ett bra sätt att få in han 😉) Sitt kan han och ligg ibland. Och så förstår han nog kommandot "sök" också. Åtminstone då det gäller leversnittar! Han är fenomenal på att söka.. nosen går i ett och han går i klassiska serpentinen då han "luktar av" ett litet område. Jättekul!

Vissa stunder funderar jag på hur vi tänkte då vi skaffa hund innan semestern? Jag är ofta mycket trött och vill sova en hel del. Men den största delen i att ha vår urgulliga Bamse, innebär ren glädje och lycka! Det är svårt att bli arg på han. Söt som socker och charmig som bara den. Han får mig att skratta och han får mig att leva i nuet. Bättre kan man inte ha det.
Bamse hittar på en massa bus, älskar brunslocket i duschen och så lärde han sig attdra ut korgen jag har i hallmöbeln. Finns både en ikeakasse och en reflexväst som är roliga att tugga på. Tills matte säger till. Vi har fått "bura in" både växter och skor. Och snart blir det nog madrasser efter väggarna då han får sina fnatt. Tydligen tror han att väggarna är gjorda av tyg...
Ja. Han gör mig glad! Han har livat upp tillvaron och aldrig känner jag mig ensam.

Mycket har hänt!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev här på bloggen. Den har liksom blivit bortglömd och känslan av att vilja skriva har inte funnits.

Ni vet det här med att skaffa hund? Mmm.. Alltså jag och Niclas har pratat en hel del om det senaste månaderna. Kollat på lite olika raser, läst och begrundat. Till slut blev det väl någon sorts överenskommelse att det skulle bli en mindre hund än Smoke, typ runt 25-30 kg, kanske mindre. En hund som skulle passa väl i barnfamilj, kunna tas med överallt och aktiveras med lite av varje. Och så att vi skulle ta en valp i sådana fall, ingen äldre hund/omplacering. För ett bra tag sedan snubblade jag över en annons om portugisiska vattenhundar, valpar. Och läste. En perfekt ras för oss! Men dem var ju så dyra.... så vi la det på is och tänkte att "till sommaren far vi på en del utställningar och kikar runt. Så ser vi vilka raser som skulle kunna passa."
Så för några veckor sedan taggades jag på en annons av brorsan. En valp. En lurvtuss, En sötnos. Dock inte i närheten av den storlek vi tänkte oss och ingen renrasig. Visserligen spelar det här med blandras/renrasig någon roll för min del. Raserna i valpen? Schäfer, Landseer och Samojed. Den enda rasen som skulle passa in på vår tidigare tanke var nog Samojeden, storleksmässigt i alla fall.

Så jag visade Niclas, men trodde för mitt liv inte att han skulle kontakta uppfödaren/ägaren. Men det han gjorde. Det hela slutade med att nu har vi haft honom, han heter Bamse, hos oss i 12 dagar. Hoppsan. Blidde väl inte riktigt som vi tänkt. Haha! :-P Fast å andra sidan, när någonsin har det blivit som vi tänkt?

Och vem är då Bamse? Hur är han? Jo. Han är 10,5 veckor gammal, föddes 1/1 - 2015. Lätt att komma ihåg! Han är speciell.. minst sagt. Jag har sällan eller aldrig varit med om en valp som tar sådan ögonkontakt som han gör. Lätt att lära, men vi tar det lugnt för att inte överstimulera honom och rasera vår relation och framtida samspel. Men det han så gott som kan nu är: sitt, sitt och vänta på varsågod vid mat och när han ska ut. Han kommer 8/10 gånger då man lockar på honom och ordet "nej" börjar väl så smått bli befäst. Bamse är korsning med piraya. Eller man skulle kunna tro det i alla fall. Vill gärna tugga och bita på händerna, rätt rejält vissa gånger. Det här jobbar vi stenhårt med! Ibland måste vi ta tag i honom och säga till på skarpen, det är då han hugger. Vilket är mindre roligt då det ofta går hål i huden... Annars räcker det med ett milt "nej", eller bara ta bort händerna. Och givetvis får han en leksak som han får tugga på. Det är otroligt viktigt så han lär sig vad som är ok och inte. Sen så låter han mest hela tiden. Gnäller till då han "varvar ner". Jo. Han blir liksom frustrerad då han känner att batteriet tagit slut. Och så knorrar han en hel del då han sover. Rätt sött, men det har tagit tid att vänja sig vid det. Niclas har nog inte gjort det än...
Det vi tänker på är att han ännu är väldigt liten och det tar tid allt det här. Så en dag i taget och så får man glädjas åt dem små stegen. Bland annat så har han då inte huggit efter mig på några dagar. Tuggat lite på händerna, men inte hårt. Det om något är ett stort steg framåt!

Vi har då förstått att det här är en hund vi kommer få jobba med och det ser jag med glädje fram emot! Kommer bli kul att se vilka färdigheter han har och sedan jobba vidare med det. En sak jag tänkt är att när han vuxit klart, börja att dra med honom. Ett bra jobb och en uppgift som många hundar uppskattar. Sen får vi se. Kanske spår? Och så längtar jag tills han är redo för promenader. Så skönt det kommer bli att börja motionera med hund igen.

Här är lite bilder på vår sötnos!

9 Veckor gammal

Taget idag, 10,5 veckor gammal.

 Taget idag. Denna filt älskar han att ligga och tugga på. En väldigt stor tuggleksak! :-P

Det var allt för den här gången och jag tänker väl kanske inte låta det gå så länge till nästa gång jag skriver. Fast det vet man ju aldrig i och för sig... Nåja. Ha det bäst alla därute!
Tjingeling!

Lite av varje så här på en onsdag

Sakta men säkert blir jag bättre i axlar och nacke. Niclas har upptäck att jag har ordentliga muskelknutar, stora som femkronor. Kan meddela att det känns också! Han har masserat mig två kvällar på raken, men det är mycket kvar. Det blir oerhört spänt i nacken och till slut sprider det sig och så kommer huvudvärken. Mindre kul. Men något bättre är det och jag har slutat ta Citodon. Försöker skippa smärtstillande så långt det går och provar mig fram med alternativa lösningar/lindningar/behandlingar.
Så ikväll går jag på första nattpasset på en och en halv vecka! Har två på raken och sedan inte förrän söndag kväll. Får se hur det går det här. Jag hoppas att det inte blir värre av att jag jobbar... Får försöka göra lite "mjuka-upp-övningar" under natten så jag inte stelnar ihop.

Igår klippte jag mig då. Äntligen! Nånstans melan 25 och 30 cm togs bort + att jag klippte lugg. En ganska redig förändring och till det bättre. Är mycket nöjd! Till våren ska hon få klippa lite och så färga det också. Blir förmodligen att ljusa upp det då och göra slingor så håret kan få vara ifred under sommaren. Typ lika som jag gjort tidigare. Men den här gången blir det nog att skippa det röda... Känns konstigt.

Det här med ny hund är fortfarande på tapeten, men jag vet inte riktigt vad för sorts hund jag egentligen vill ha. Jag har då kommit fram till att det bör vara en passande familjehund som går att aktivera på lite olika sätt,gärna en större hund. Där ett tag var jag inne på en liten hund, men njae... är så van stora hundar att det på nåt sätt känns mer tryggt, eller vant om man vill det.
Hittade rottisvalpar, oreggade, på blocket fast dem har jag gett upp... Tiken var knappa 18 månader då hon blev dräktig, så nej tack. Det är att sätta valpar efter en valp, typ. Eller för de som inte vet... ungefär lika med att låta en 13 åring som precis fått mens bli gravid. Alltså, könsmogen, men inte vuxen. Sådant betackar jag mig för, verkligen.
Så småningom dyker det nog upp en ras/en hund som vi förälskar oss i och som får blir våran nya familjemedlem.

Nu tänker jag då städa lite. Har inga serier och se, det finns inget på tv och jag ids inte fara nånstans då det är så kallt ute... Ja. Städa får det bli och sen vila!
Tjingeling

Nekade sjukskrivning. Arbetsmyra? Korkad?...

Jag sjukanmälde mig förra fredagen och har varit hemma sedan lördag morgon. Skulle ha gått på igår kväll och jobbat torsdag, fredag, lördag och söndag. Fast i tisdags kände jag att det går inte att jobba helgen, måste få vila lite till. Så jag förlängde min sjukanmälan, men då visade sig att ett läkarintyg skulle krävas från och med imorgon bitti.
Sagt och gjort. Fick en läkartid som jag var på idag. Berättade om hur det började med nackspärr, hur det spred sig och hur jag nu knappt kan använda armarna på nåt sätt utan att det börjar "brinna" i axlarna, hugga i bröstryggen och krampa i ländryggen. Så där lagom. Berättade om min egenvård under den gångna veckan och att jag inte tål så många läkemedel. Han tyckte att jag skulle bli sjukskriven eftersom jag tydligen skulle behöva vila, då inget annat går och allt annat utom medicin gör jag redan. Men sjukskrivning nekade jag till.
Den självklara frågan blev: "Men hur kan jag hjälpa dig då?" Enkelt. Ett sjukintyg som skulle få mig beviljad att vara sjuk över helgen så jag kan gå på onsdag kväll igen. Tydligen är det så att hoppet verkligen är det sista som lämnar en... hehe... Såg det på han att det var ungefär det han tänkte också.
Tydligen är jag troligen inflammerad i båda kappmusklerna (axlarna) och så går det ner efter ryggen. Är otroligt spänd! Så till den milda grad att det gjorde förbannat ont då han petade på vissa ställen. Framförallt på nackrosetten och mellan skulderbladen. Musklerna sitter liksom fast på de ställen där dem tydligen inte ska sitta fast. Hoppsan.
Så ordinationen blev smärtstillande i form av Citodon (vilket är det enda starkare som jag klarar av... eller ja, jag har ju då inte provat så många), äta mer Ipren eftersom det är enda läkemedlet inom NSAID familjen jag kan äta... Och så Omeprazol som magskydd. Jag ska inte heller snåla på Citodonet de här första dagarna. Måste bryta smärtcirkeln som enligt läkaren troligen är väl tillsluten. Så, ingen alkohol och ingen bilkörning under dessa dagar... Blir liksom påverkad av Citodonet. Jo, jag vet att jag nog är lite väl känslig, men bättre vara försiktig än att orsaka nåt hemskt.
Får inte heller belasta axlarna, jag ska ta det lugnt, men inte vara inaktiv. Han tyckte väl att det troligen skulle vara svårast för mig att ta det lugnt. Nästan som att han känner mig jue! Hahaha :-P

Jag kan fortsätta med mina yogaövningar. Yeey!! Och så sa han att det kan vara bra med lite massage också, en liten stund varje kväll för att öka på blodcirkulationen. Spikmattan är ju då också en självklarhet. Så. Hopp finns om att jag ska ha brutit denna onda cirkel innan onsdag så jag kan fortsätta jobba. För den här brinnande, svidande, molande, onda värken jag har som strålar ut i armarna... den är inte skoj! Det är så illa att jag går omkring med ständig huvudvärk och sömnen blivit lidande. Nåja. Nu ska det bort och bli bra igen!

Frågan kvarstår dock: var det korkat att inte bli sjukskriven ett tag...?

Träning och sjukskrivning

Igår var en rätt händelserik dag. Det negativa var att jag fortsatte min sjukskrivning för min onda rygg, som numer har förpassats till största delen till axlarna. Speciellt höger. Har lika hemskt i axeln som för drygt 3 år sedan då jag fick kortison... Och jag med min höga arbetsmoral tycker det här suger fett! Som ungdomarna säger. Så idag blir det att ringa hc för läkarintyg.
Två bra händelser var att Niclas har fått tills vidare anställning från 1 februari! Jag är så glad 😄
Andra är att, trots smärta i axel och ond rygg, var jag med på första träningspasset med den grupp jag nu ingår i. Passet var indoor walking, vilket innebär att man med olika motstånd använder sig av en "trampmaskin med stavar". Och i olika tempo och på lite olika sätt.  Jag kunde inte göra de moment som innebar att använda armarna då värken i axeln var påtaglig. Det i sin tur gjorde att mina ben var som kokt spaghetti! Haha! 😜 Efter passet gjorde  jag några lätta yogaövningar för att stretcha. Var nog en god idé för träningsvärken idag är minimal.
Nu gäller det att "bara" få till axlar och rygg!  Vill inte vara hemma för det...
I övrigt önskar jag er alla en riktigt bra dag!
Tjingeling

Lite märkligt va?

När Smoke fick somna in sa jag att "ingen mer hund". Men det tog inte lång tid förrän jag förstod att jag liksom inte klarar att vara utan... Så då blev frågan vad för sorts hund och svaret var just då enkelt : en som även kunde användas i fågeljakt. På blocket, under den perioden, fanns det en hel del annonser på typ fågelhundar.
Men så sa Niclas att han eg inte behöver en jakthund, så en mindre typ av hund..? Och se där! Då fanns det helt plötsligt en drös av annonser på mindre hundar. Givetvis hundar som var av intresse!
Så här före jul börja jag titta lite mer åt större hundar.  Fastän jag sagt att det aldrig mer kommer in en rottis här igen, så är det ändå en ras jag älskar! Och vad fick jag se? Jo, mycket söta rottis valpar.
Tilläggas bör att jag endast kollar norrbotten och västerbotten...
I måndags, på trettondagsafton, var det nån här och kollade huset. Alt nån som ångrade sig... Niclas var och jobbade som o.vakt och ensam var jag. När han kom hem vid 03.30 visade det sig att nån gått till och från bron. Jag har inget hört.
Så mina ord blev: "Nu spelar det ingen roll! Vi ska ha en hund och en stor en!"
Ja... och denna vecka har det hunnit komma ut fler rottis valpar och en annons om boerboel valpar (sydafrikansk mastiff) som då har avlats fram som gårds- och vakthundar.
Idag pratade jag om schäfer. Om det skulle bli en schäfer vill jag helst ha en rakryggad, svart en. Mycket tjusiga! Nu ikväll ser jag en annons om just sådana valpar.
Min tanke nu är att verkligen prata om ett par miljoner... 😜

Men visst är det kanske ett tecken på att vi borde kolla lite på en ny hund? Alltså aktivt fara å kolla?

Sista dagen

Då var det dags för sista dagen på detta år. Jag ser det inte som ett slut utan som början på något nytt.
Som många andra år tänker jag inte avlägga några nyårslöften, men jag har mina mål som jag hoppas uppnå.
* Träning. Så jag förhoppningsvis kan stryka fibrodiagnosen från min journal.
* Skaffa en ny hund. Gärna en jag kan arbeta med 😊
* Kanske söka en utbildning. Men det beror på om jag verkligen orkar.
* Vara en bättre vän och människa.
* Sluta röka helt.
* Och till sommaren göra klart vissa delar på huset och då hoppas jag min andra hälft är med på noterna 😉

Den sista dagen på detta år kommer firas med moster, kusinen och två av våra nära vänner. Till förrätt blir det het räkröra i avocado. Varmrätt blir oxfilé med rödvinssås och grönsaker i ugn. Efterrätt blir vaniljglass med hemmagjord kolasås. Och till det något gott att dricka.
Imorgon kl 21 kliver jag på nattpass 1 av 2 för att på tisdag till veckan gå på en monsterperiod med 5 nätter...
Ett litet sidomål är att inte ha 5 nätter på raken under 2015 😜

Med detta önskar jag er alla en riktigt trevlig kväll och ett Gott Nytt År! 💖

Tjingeling