Snart är det Maj!

Tiden går fort. Och det verkar, tyvärr, som att den går fortare ju äldre man blir... Vilket är underligt, jag är ju bara 25..? Fast på fredag, 1/5, blir Bamse 4 månader och på torsdag 17 veckor!? Jisses. Förra veckan vägde han 16,7 kg och jag ska väga honom imorgon igen. Tror däremot att det är dags att öka på fodermängden (ig.en). Han verkar inte bli mätt riktigt och spinkig är han. Men å andra sidan så säger dem ju att man bör hålla valpen slank under uppväxten, framförallt då det är en storvuxen en. Så, då gör jag det. Det svåra i kråksången är att det är så svårt att uppskatta vuxenvikten på honom då det är ett sådant glapp mellan samojed, schäfer och landseer. Från schäfer till landseer kan det skilja 30-40 kg. Nåja. Får vätl göra som experterna säger och känna på hullet istället, som för tillfället är minimalt...
I övrigt så växer han mentalt också. Han har nästintill slutat att tugga på oss människor och att tugga på annat än hans leksaker är i stort sett borta det med! Han har börjat tappa sina valptänder och pälsen... ja, det är en historia för sig själv. Haha! Stackarn ser ut som en skabbräv. Han är jätteduktig då jag klipper klorna på han, inte speciellt brydd om det. Jag har försökt göra som med Smoke, göra det till en mysstund med en godbit efteråt. Det verkar fungera rätt bra.
Det är dock mycket vi behöver träna mer på. Kontakten och inkallningen. Om än han har en klockren kontakt, så brister det en del då vi är ute. Finns ju sååå mycket spännande att lukta och smaka på. På tal om att smaka. Han ÄTER pinnar. Japp. Som tuggpinnar och det är inte lite... Fast jag bryter hans tuggande då jag ser att det går till överdrift så att det inte ska bli nån form av mani. Däremot är han lättlärd. Fattar snabbt, så inkallningen lär nog inte bli nå större bekymmer, bara vi är konsekventa och arbetar med det. Inomhus springer han runt benen hela tiden, så där behöver vi ingen inkallning. Utomhus fungerar det mestadels av gångerna och den mest svåra utmaningen för han är då han söker godis och vi ska bryta. Hur gör man det? Han älskar att använda nosen och söka, men vi måste ju liksom få han till att kunna bryta också... Vi började förra veckan med att visa han till hallen då vi äter vid matbordet. Det fattade han galant på tredje dagen och nu behöver man knappt säga till han.

Med mig är det bara bra! Har sökt in till yrkeslärare (vårdlärare) och väntar med spänning på om jag får undervisa i de ämnen jag validerat till. Har ingen aning om när man kan tänkas få veta och jag hoppas att jag skrivit tillräckligt... Det var ingen lek det där.
Värken i kroppen är minimal, men jag är trött nå så hemskt. Tror det är dax med lite kosttillskott och se om det blir bättre.
Försöker göra yogaövningar lite då och då. Fungerar väl så där med en liten Bamse. Haha! Han vill så gärna vara med och nära hela tiden. Blir många skratt kan jag lova!
Och så är det snart bara en månad kvar till vi far ner till Sölvesborg och Sweden Rock! Yeeey! Längtar massor! Enda som känns i hjärtat är att lämna Bamse hos hundvakt... huvva.. hur ska jag klara mig dryga veckan utan honom?

Nä. Nu ska jag ta å göra lite nytta. Strax kommer en vän som jag ska massera. Nej. Jag har inte tagit upp massagen, men då en vän har ont och behöver hjälp, ja då kan jag inte neka om jag själv orkar.

Tjingeling och ha det bäst!

Bamse, vårdlärare och en strulig kropp. Ja, lite av varje.

Det går verkligen framåt med vår lilla lurvtuss.... ja, han är ju inte så liten och risken att han blir riktigt stor, ja den är liksom överhängande. Eller risk och risk, det spelar ju faktiskt ingen roll vilken storlek han blir.
Han utvecklas hela tiden och det händer något nytt i stort sett varje dag! Bamse kan nästan kommandot "sök" och älskar det! Det bästa som finns, just nu, är att kasta ut godis/mat på backen och så får han använda nosen. Och det är så underbart att se hur han går serpentinen och letar upp det som är utkastat.
Jag har börjat koppelträna han också. Egentligen vill jag inte använda vare sig halsband eller koppel på han, men samtidigt är det nyttigt att han kan använda det också. Man vet ju aldrig hur det blir då hormonerna slår till och han får för sig att springa iväg... Vi bor ju så pass till att risk för överkörning är rätt stor. Sen tänker jag lite på alla som är hundrädda och det är ju skönt för dem att se ett koppel på en troligtvis väldigt stor hund. Lös får han vara där det är minimalt med trafik och andra människor. Tur att det finns gott om sådana ställen.
Koppelträningen går bra. Han tycker väl att det är si så där att inte kunna springa precis hur han vill. Men jag tycker, med tanke på att det är ytterst lite träning än så länge, att han gör det riktigt bra.


Bamse är fortfarande väldigt busig. Men det har lugnat sig lite för stunden och idag, då jag varit själv med honom, har jag ändå fått sova några timmar under dagen. Jobbar natt för tillfället, är inne på fjärde och sista natten (just nu). Fast han blivit något lugnare, så har han ju börjat hitta på lite ute istället... Vill inte alltid lyssna på inkallning, trots godis och lek.. Han vill gärna springa ut på gatan och över till grannen, eller bara rusa runt och äta allt som kommer in hans mun. Det här kan vara något frustrerande emellanåt, men det gäller ju att vara envis och konsekvent. Förhoppningsvis lossnar det så småningom och han förstår att lyssnar han, så blir det väldigt bra.


Hur det är med mig? Tja... Jag började träna i en träningsgrupp i januari, men på grund av diverse krämpor och sjukdomar, ja.. det har inte varit nåt alls på flera veckor. Och avslutningen är imorgon, som jag inte heller kan gå på. Känns bittert att inte ha varit med på något jag mår bra av. Men vad göra? Kroppen säger sitt och mitt huvud håller inte med. Annars mår jag riktigt bra. Det är länge sen jag hade fibrovärk, men har istället hunnit ha magsjuka för flera veckor sedan, och nyligen influensan. Har fortfarande hosta kvar från den, men är ändå rätt pigg. På hemmafronten står det still. Jag vill så gärna göra nåt med hemmet... typ renovera, göra om, måla möbler, köpa nytt. Ja, en massa idéer har jag. Tyvärr så är det nog inte det mest smarta att göra nåt då Bamse är så ung. Fast..övervåningen kan jag ju göra ;-)


Jo. Höll på att glömma! Jag håller på med ansökan till yrkeslärare. Nu tänker jag då göra slag i saken och bli vårdlärare. Dock är det tre år, på halvfart, så det är ju ett tag kvar. Ja, och så måste jag ju komma in också... Det är inte en liten ansökan man gör. Först validerar man på en speciell sida och där ska det skrivas en massa och även styrkas med inskickade bilagor (ska jag göra imorgon) och sen gör man även en ansökan som vanligt till antagningen. Det blev lite stressigt för jag missade att det här ska vara klart till den 15:e. Men jag tror det går bra ändå. Tidigare har det funnits platser kvar och man har kunnat göra en sen ansökan.


Ja det var nog allt för den här gången. Ha det bäst!
Tjingeling!

Han gör mig glad

Nu har vi snart haft vår lilla Bamse i fem veckor. På torsdag blir han 14 veckor och som han utvecklats under den här tiden! Numera väntar han på varsågod innan han äter och innan han går ut. En leversnitt får han varje gång han kommer in (ett bra sätt att få in han 😉) Sitt kan han och ligg ibland. Och så förstår han nog kommandot "sök" också. Åtminstone då det gäller leversnittar! Han är fenomenal på att söka.. nosen går i ett och han går i klassiska serpentinen då han "luktar av" ett litet område. Jättekul!

Vissa stunder funderar jag på hur vi tänkte då vi skaffa hund innan semestern? Jag är ofta mycket trött och vill sova en hel del. Men den största delen i att ha vår urgulliga Bamse, innebär ren glädje och lycka! Det är svårt att bli arg på han. Söt som socker och charmig som bara den. Han får mig att skratta och han får mig att leva i nuet. Bättre kan man inte ha det.
Bamse hittar på en massa bus, älskar brunslocket i duschen och så lärde han sig attdra ut korgen jag har i hallmöbeln. Finns både en ikeakasse och en reflexväst som är roliga att tugga på. Tills matte säger till. Vi har fått "bura in" både växter och skor. Och snart blir det nog madrasser efter väggarna då han får sina fnatt. Tydligen tror han att väggarna är gjorda av tyg...
Ja. Han gör mig glad! Han har livat upp tillvaron och aldrig känner jag mig ensam.